lördag 29 oktober 2011

Brev från Victoria Bergsman


















ALOHA!

Tuppen väckte mig imorse, gol som en galning, ville ha brödsmulor.

Jag sitter på verandan till huset jag hyr och dricker mitt morgonkaffe samtidigt som jag beundrar vågorna, hur de slår hårt mot stranden.

Om jag vill kan jag rulla ner för ett dopp, så nära är havet.

Det är så vackert att det gör ont i hjärtat.

Nyper mig i armen då och då och torkar någon liten tår ur ögat.

Jag har svårt att förstå att jag befinner mig i 'paradiset' som lokalbefolkningen kallar sitt Hawaii.

Det känns verkligen magiskt att traska runt här.

Blev lite snurrig då jag tittade på kartan häromdagen, hade inte förstått hur långt ut i Stilla havet Hawaii ligger. Det är verkligen mitt ute i ingenstans.

Greps av någon slags svindel.

Jag vaknade en morgon i ett kallt vintrigt New York där jag bodde tidigare i år, hade en dröm som hängde kvar längre än vanligt, en dröm om Hawaii och dramatisk natur. Det var då den morgonen i New York i början av december som jag bestämde mig för att göra allt jag kunde för att ta mig till Hawaii och uppleva dess omtumlande och vackra natur.

Sex månader senare flyttade jag till Los Angeles, halvägs till Hawaii.

Så nu, fyra månader senare sitter jag här på en strand tillsammans med några skruttiga sköldpaddor mitt ute i Stilla havet. Jag håller på med en liten film här ute tillsammans med fotografen Amanda Marsalis och skriver även musik till mitt kommande album, alltihop förhoppningsvis er tillhanda tidig vår 2012.

A Hui Hou

Victoria


Webley Edwards - Lovely Hula Girl

Inga kommentarer: